Hej lediga dag
Har nu på morgonen varit på läkarstationen och tagit blodprov. Som vanligt tog det bara någon minut.Så nu har jag hela dagen på mig att göra vad jag vill. Frågan är vad det är? Vill jag städa och skura golven eller vill jag gå ut och gå. Det börjar med att jag försöker att skriva några rader på datorn., medan jag funderar på hur jag skall planera min dag.
Det är en fin dag med solsken så att gå ut är nog en bra ide.

Skall gå och låna en bok , läste ut den jag har hemma igår. Den var den andra i en serie om fem böcker som handlar om en kvinnas liv i början på 1900 talet och framåt, hennes liv i Norge och de problem som drabbar hennes familj.

Ha en bra dag

Hej!
Åter en vecka har passerat. Försökte att skriva några meningar i fredags, men allt bara försvann. Undrar vad det tog vägen? Får se om jag kan göra rätt idag.

Igår när jag satt vid mitt köksbord och tittade ut, tänkte jag på att alla hustak såg ut att passas in i varandra som ett stort pussel, husen ligger så nära varandra att man inte ser någon mark emellan dem när man sitter så och tittar. Tänk hur olika vi bor, några har långt till sina grannar, jag har så nära att vi kan se in till varandra. Men bortom taken ser jag skogen, där det finns fina strövområden med skidspår och backar att åka. Att ha tillgång till fin natur där vi kan få vistas fritt, kunna plock bär och svamp eller att bara gå omkring och lyssna på skogens ljud samt känna alla dofter är fantastiskt! Hoppas att våra barnbarns barn också kan ges denna möjlighet. Fin natur är något vi alla skall värna om.

Har tagit en semesterdag i morgon.J ag har alltid många saker som jag tänker att jag ska göra, men det är ofta så att jag inte gör det. Det kommer något annat emellan som tar min tid.
Jag älskar att läsa har alltid någon bok "på gång". Lånar många böcker på bibloteket. Tän,k alldeles gratis kan jag läsa så många böcker jag hinner med. Köper också många böcker på second hand affärer. Har nu så många att jag glömmer av vilka jag har. Köpte igår en bok av en författare som jag har sparat på. När jag kom hem hade jag redan denna bok i bokhyllan (får skänka tillbaka den).

Håller också på att försöka att samla alla böcker av en författare som har skrivit ca 300 pocket böcker. Jag coh min syster hjälps åt att få tag på alla. Vi saknar nog nu bara ca 40 böcker. Men det ges inte ut några ny nu, så vi letar på loppias och dyl. Mina barn hjälper också till när de ser några. Jag har alltid en lista i handväskan med de nummer på de böcker som vi saknar.
Mina arbetskamrater vet också att jag läsa mycket så det händer det att jag får böcker de har läst och inte vill ha kvar. Jättsnällt!

Att samla på saker kan lätt bli en mani, när man har börjat kan det vara svårt at sätta ett stopp. Man vill alltid ha mera, fast att man inte alls behöver sakerna, det är bara en känsla av att det är roligt att äga dessa saker. Det behöver inte ens vara så att sakerna skall stå framme det är bara känslan att veta att de finns, att jag kan ta fram de och titta på dem. Det är bara synd att den keramik jag samlar på tar så stor plats. Tänk om jag hade börjat samla på frimärken i stället, många små saker som inte tar så stor plats. Att samla på saker är nog något som statades redan som barn, jag tänker på bokmärken och filmstjänor som fanns när jag var liten. Nu är det hockybilder och fotbollsidoler som skall sparas på, dessa kostar en hel del pengar. Du kan ju inte veta vilka bilder du får innan du öppnar paket Men jag har förstått att man byter bilder med kompisar för att få en komplett samling, med det kan ju ta ett tag innan man hittar alla.

Har funderat på om jag skall dokumentera min samling av keramik med bilder och lägga upp dem på datorn så jag har dem här, men det är nog ett jätteprojekt. Får se om några år när jag har lärt mig hur jag skall göra. Samt att jag bör nog skaffa mig bättre kunskap om de keramiker som har tillverkat de olika sakerna.

Det finns föreningar för samlare så jag vet att folk samlar på många olika saker, det är ju det som gör att vissa saker kan bli mycket värda. Folk som vill komplettera sina samlingar.
En sak är ju aldrig värd mer än vad någon är beredd att betala för den. Det är ju på det hela handeln med gamla saker bygger på. Jag tänker på den värdering som specialisterna på Antikrunda i tv gör. Finns det ingen köpare så är det inte värd någonting.
Tur att det jag samlar på inte utgör något större värde, det känns roligt att kunna" fynda" för några kronor, annars skulle jag aldrig kunna köpa något nytt till min lilla samling.
Ha en bra vecka .

Hej nu är det åter söndag. I natt har det varit -20 grader kallt. När skall det bli vår? Någon sa i veckan att så här mycket snö så länge har det inte varit på 20 år.
När jag idag på morgonen satt vid mitt köksbord och tittade ut såg jag hur solen sakta försökte sig att komma igenom molnen, det lyckades inte riktigt för det var tunga snömoln ivägen. Snart började det att snö så sankta, små lätta flingor som virvlar ner och blåses runt för att sedan falla till marken och bygga på snötäcket som reda finns där. För att på nytt göra snöntäcket så vitt och rent.

Denna veckan började med ett tråkigt meddelande. En av våra arbetskammrater hade hastig avlidet under helgen. När en ung människa dör känns saknaden stor. Han hadde inte ens passerat 40år. Vi är många som saknar honnom och tänker på hans familj som nu måste ha det svårt. Att fortsätta att arbeta efter detta meddelande kändes svårt och tungt, men allt måste gå vidare. Men något har hänt, det kan aldrig bli som förrut. Det är som en av min arbetskammrater sa : Denna vecka vill jag inte ha i repris.

Vi är många på jobbet som nu har passerat de 50 åren. En hade av sin son fått hör att hon nu kommit över på dö-sidan. Detta är förvisso sant men det är tur att vi inte kan veta hur framtiden kommer att bli. Hur många åren än blir hoppas jag att de skall kännas meningsfulla. Som jag läste på ett mjölkpacket: Vad är alternativet till att bli äldre?
Min pappa sa en gång: Allt kan de ta ifrån mig utan mina minnen! Han tyckte han sett så mycket trevligt och fint som han sparat som fina minnen. Men nu när jag har sett må många äldre som har olika demenssjukdommar, börjar jag funder om det är så. Kommer de ihåg de fina minnena? Ibland kan man tro det, de minns saker som ligger några eller många år tillbaka lättare än det som hände för fem minuter sedan. Hur långt tillbaka kan man minnas? Är det saker du minns eller är det saker någon har berättat att du gjort eller har varit med om, ibland kan det vara svårt att veta skillnaden.

Läste i en tidning i veckan att man ska kunna testa sitt minne genom att räkna upp så många djurater som möljligt på 60 sekunder. Klara du 25 st har du ett bra minne, mellan 10-15 börjar det svikta. Jag har inte vågat prova hur många jag klarar
Man får hålla sig till de gamla orden som skrevs för länge sedan "Gör som soluret räkna se soliga stunder endast". Med det menas att man skall lära sig att uppskatt guldkornen som man möter i vardagen. Allt från att det inte regnade idag när jag gick till bussen, till kön i matsalen var kort och jag hittade en snygg tröja i affären. Det finns många saker man bara tar för givet att det skall fungera tills den dagen det inte gör det. Man skall lära sig uppskatta det som finns omkring sig.

Jag hittade föresten en ny tröja i fredags när jag var i affären 10 minuter innan de stängde, det känndes bra.
Ha en bra vecka, tänk possitivt på tillvaron - samla guldkorn (ibland kan det kännas bra att skiva upp dem i en liten bok så man kommer ihåg dem den dagen det käns svårt).

Nu har det varit några dager när jag inte har skrivit på datorn. I dag har det återigen snöat, ca 1 dm har det nog blivit.

Förra veckan var jag och några arbetskammrater ute och åt mat på en spanskresturang. Tänk vilket stort utbud av mat det finns att välja på. Många är de utlänska resturanger som erbjuder oss att ta del av en ny matkultur utan att vi behöver att resa Det var 1974 som jag första gången åt pizza. Det kan nog kännas som det nu alltid har funnits, men så är inte fallet. Kebab kommer jag ihåg att det var 1984. Nu finns det mycket så kallad" snabb mat" man kan handla och sedan bära med sig och äta på väg till något.

Att kunna sitta hela familjen och äta mat tillsammans var förut ett tillfälle att samtala och ta del av varadras vardag, att intressera sig för varandra. Nu är det så mycket man skall hinna med - träning, kurser, arbeten, tv-program ect ect . Det känns som en viktig del håller på att försvinna. Men det behöver inte vara den maten som tar jättelång tid att förbereda, nej bara man känner att man tillför kroppen all den näring vi så väl behöver ,för att hålla oss friska och pigga.

Tidningar är alltid fulla av recept på mat som skall vara bra för oss. Är det alltid bra att banta sig till en läge vikt? Skall man inte se till sig själv hur mår jag, istället för att tro att allt blir så mycker bättre om jag går ner några kilo i vikt. Det finns ju vissa medicinska skäl att inte väga för mycket dessa skall man naturligtvis ta på allvar. Men att sedan generellt alltid banta det undrar jag om det är rätt. Det som känns rätt är alltid att röra sig, det behöver inte var någon stor förändring en promenad ett par gånger per vecka kan mycket väl räcka och äta anpassad mat som man behöver. Men jag vet själv hur svårt det kan vara att komma igång att göra detta. Varenda nyårsafton tänker jag i år skall den stor förändring ske , men så har inte hänt ännu. Får se om den nalkande våren ger några nya insperationer!